publicerad: 2021  
utföra utförde utfört, presens utför
verb
u`tföra
1 vara verksam med och föra (upp­drag eller handling) till sitt slut
någon utför något
ut­föra ett upp­drag; man miss­tänkte att sonen i familjen kunde ha ut­fört dådet
äv. något ut­vidgat
en sekretär ut­förd i mahogny
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska utföra
2 ofta lös förbindelse, se föra föra ur landet
SE utförsel MOTSATS införa 1
någon utför något (någonstans)
endast en begränsad mängd valuta får ut­föras
belagt sedan ca 1452 Nya eller Karls-Krönikan
3 flytta över (belopp) till annan kolumn vid bok­föring
utföring
någon utför något (med något)
under­skott i kolumnen Förmögenhet ut­förs med 0
belagt sedan 1566
utförautförande