publicerad: 2021  
1utför
ut|­för
preposition
u´tför
● i riktningen ned­åt längs sluttning eller dylikt
JFR 1nedför, utmed
han rutschade ut­för bergs­sidan
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska ut for
2utför
ut|­för
adverb
u´tför
● med riktning ned­åt (längs något)
JFR 2nedför
○ äv. bildligt i riktning mot ett sämre till­stånd
det gick ut­för med före­taget
belagt sedan ca 1750