publicerad: 2021
utmark
utmarken utmarker
ut|mark·en
substantiv
●
ofta plur.
mark på längre avstånd från hemman, som inte utgörs av åker eller äng
SYN.
utäga
○
ofta bildligt om mindre centralt el. outforskat (abstrakt) område
ibland nedsättande
JFR
utkant
i kunskapens utmarker; partiet arbetade med metoder som kunde hänföras till demokratins utmarker
belagt sedan 1402 (öppet brev utfärdat av riddaren Tord Petersson om gårdsförsäljning (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska utmark