publicerad: 2021
utmäta
utmätte utmätt, presens utmäter
verb
1
utföra
utmätning av
JFR
utsöka
någon utmäter något
de hade fått villan utmätt på grund av obetalda skulder
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska ut mäta
2
ofta lös förbindelse, se
mäta ut
fastställa (tids)omfattning av juridisk påföljd eller dylikt
någon utmäter något
utmäta straff
○
äv. bildligt i uttryck för att något (särskilt viss tidsperiod) är nästan slut
i perfekt particip
han var svårt sjuk och visste att hans tid var utmätt
belagt sedan 1615
utmätautmätande, utmätning