publicerad: 2021  
utmärka sig utmärkte utmärkt, presens utmärker
ut|­märk·er sig
verb
u`tmärka sig
● märkas genom sär­skilda egenskaper
någon/något utmärker sig (sätt) (för/med något)
någon utmärker sig (sätt) (för något)
någon utmärker sig (sätt) (med något)
något utmärker sig (sätt) (för något)
något utmärker sig (sätt) (med något)
tulpanerna ut­märker sig genom sin tidiga blomning
○ äv. göra sig bemärkt vanligen på ett för­del­aktigt sätt men äv. mot­satsen
ut­märka sig positivt; ut­märka sig negativt
belagt sedan 1772