publicerad: 2021  
utomordentlig utom­ordentligt utom­ordentliga
ut·om|­ord·ent·lig
adjektiv
el. [-en´t-] el. [u`t-]
1 all­deles förträfflig
SYN. utmärkt JFR storartad
en utom­ordentlig prestation; en utom­ordentlig in­sats av alla i laget; en bil med utom­ordentliga prestanda
belagt sedan ca 1750; efter tyska außerordentlich med samma betydelse eg. 'utan­för ordningen'; jfr ur­sprung till ordentlig
2 i vissa ut­tryck mycket stor
en fråga av utom­ordentlig vikt
○ ofta i adverbiell an­vändning ytterst, oerhört
en utom­ordentligt svår upp­gift
belagt sedan 1779