publicerad: 2021
utsliten
utslitet utslitna
ut|slit·en
adjektiv
●
förbrukad genom långvarig användning
utsliten (av någon/något)
utsliten (av någon)
utsliten (av något)
utslitna kläder
○
äv. bildligt, spec. om person, kroppsdel eller dylikt
uttröttad och kroppsligt försvagad genom hårt och långvarigt arbete
JFR
slita ut sig
utslitna fabriksarbetare; utslitna leder
○
spec. äv.
alltför ofta berättad
utslitna lustigheter
belagt sedan ca 1500 (Josua bok, Domare boken);
fornsvenska utslithin