publicerad: 2021  
vagant vaganten vaganter
vag·ant·en
substantiv
vagan´t
● historiskt kringvandrande skald under medel­tiden; vanligen rekryterad bland studenter och präster utan ämbete
JFR trubadur
vagantpoesi
belagt sedan ca 1630; av lat. vag´ans, till vaga´ri 'ströva om­kring'; till vag; jfr ur­sprung till extravagant