publicerad: 2021  
vagel vageln vaglar
vagl·ar
substantiv
va´gel
1 inflammation och varbildning i en talg- eller svettkörtel i (det nedre) ögon­locket
hon har en vagel i ögat
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska vaghil, besläktat med vaghle 'sittstång för höns; bjälke mellan tak­sparrarna'
2 sittstång för höns
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska vaghle