SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 vanlighet vanligheten vanligheter van·lig·het·en substantiv va`nlighet ● det att vara vanlig särsk. i vissa uttryck för något som blivit en vana det hör inte till vanligheten att hon är sjuk; mot vanligheten uteblev han från mötet ○ spec. äv. allmän förekomst JFR frekvens sjukdomens vanlighet har minskat belagt sedan 1667 SO Alfabetisk lista vankelmod subst. vankelmodig adj. vanlig adj. vanlig (van) vanligen adv. vanlighet subst. vanlighet (vanlig) vanligtvis adv. vanlottad adj. vanlottad (lottad) vanmakt subst. Till alla ordböcker