SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 vanvett vanvettet van|vett·et substantiv va`nvett ● våldsam eller sjuklig omtöckning av förståndet JFR vansinne gripas av vanvett ○ särskilt (försvagat) med tanke på handling eller dylikt krigets vanvett; det vore vanvett att ge upp nu när vi är så nära målet belagt sedan 1648; jfr fornsvenska vanvit 'oförstånd; dumhet'; till van- och vett SO Alfabetisk lista vantspridare (spridare) vantspridare (vant) vanuatisk adj. vanuatiska subst. vanuatuer subst. vanvett subst. vanvettig adj. vanvård subst. vanvårda verb vanvörda verb vanvördig adj. Till alla ordböcker
