publicerad: 2021  
vedergälla vedergällde vedergällt, presens vedergäller
verb
ve`dergälla
● besvara med direkt, egen­mäktig bestraffning för skada el. oförrätt som någon annan vållat
JFR hämnas
vedergällning
vedergälla något (med något)
flyg­attacken veder­gälldes med ett självmords­attentat
○ äv. neutralt återgälda
veder­gälla ont med gott
belagt sedan ca 1500 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska vidhergiälda; efter lågtyska weddergelden med samma betydelse, eg. 'ge i gen­gäld'
vedergällavedergällande, vedergällning