publicerad: 2021  
vederlägga vederlade vederlagt, presens vederlägger
verb
ve`derlägga
● bevisa felaktigheten hos på­stående, resonemang etc.
SYN. gendriva JFR dementera
någon vederlägger någon/något
någon vederlägger någon
någon vederlägger något
en djärv teori som ingen har kunnat veder­lägga
○ någon gång äv. med av­seende på person
han kunde slut­giltigt veder­lägga sin menings­motståndare
○ äv. (något ut­vidgat) i schack­sammanhang
svart­spelaren lyckades veder­lägga vits offer­kombination
belagt sedan 1660; av tyska widerlegen med samma betydelse, urspr. 'lägga (bevis) emot'
vederläggavederläggande, vederläggning