publicerad: 2021
1vind
vinden vindar
vind·en
substantiv
1
naturföreteelse som utgörs av luft som är i rörelse på grund av tryckskillnader i atmosfären eller dylikt
svag vind; måttlig vind; frisk vind; hård vind; byig vind
vinden har vänt; vinden väntas öka senare under dagen; vindar av orkanstyrka; löpsedlarna fladdrade i den hårda vinden; de hade vinden i ryggen på hemvägen; papperen spreds för vinden
○
ibland äv. om annan lättrörlig materia i rörelse
○
äv. bildligt, spec. i uttryck för förändring
förändringens vind; det blåser nya vindar i företaget efter chefsbytet
ett rö för vinden
se
rö
gå upp i vind
vända (segelbåts) för mot vindende gick upp i vind och höll sig lovart om ön
ha vind i seglen
ha medgångopinionsmätningarna visar att partiet har vind i seglen
känna/se vart/hur vinden blåser
(opportunistiskt) ta reda på vad andra tycker innan man själv tar ställningen bra strateg känner vart vinden blåser men vågar också ta risker ibland
kör i vind!
vardagligtgärna för mig!Vad säger du om att gå på bio? –Visst, kör i vind!
snabb som vinden
se
snabb
så vind och skörda storm
ursprungligen biblisktge upphov till en tvist och få en häftig stridsom (oundviklig) motreaktion
vind för våg
utan tillsynturisterna uppmanades att inte lämna sitt bagage vind för våg
väder och vind
se
väder
vända kappan efter vinden
se
kappa
öppen vind
vindriktning i förhållande till kursen, som medger manövrer åt båda sidori mots. till segling bidevind:
efter 27 timmars kryss med besvärlig motsjö kändes det skönt med öppen vind
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska vinder; gemensamt germanskt ord, besläktat med bl.a. lat. ven´tus med samma betydelse; jfr ursprung till
1vaja,
ventilera; idiomet vind för våg utgör en förändring av det äldre uttrycket (segla, gå) för vind och våg
2
(rest)utrymme närmast under yttertaket på byggnad som vanligen inte används för boende eller dylikt; särsk. betraktat som förvaringsutrymme
travar med gamla brev i en låda på vinden; de inredde ett rum på vinden; det var så lågt i tak på vinden att den bara kunde användas till förvaring av skidor
belagt sedan 1443 (Stockholms Stads Jordebok 1420–1474);
fornsvenska vinder, eg. 'för vinden öppet rum'; samma ord som
1vind 1
Jag satt på min ödsliga vind en kväll och beskådade ängarnas höst,
och läste och tänkte på Jonson som i fjol fick ro för sitt bröst. Dan Andersson, Gillet på vinden (i Svarta ballader, 1917); en spökhistoria på vers där den framlidne Jonsons vålnad visar sig för diktens berättarjag
och läste och tänkte på Jonson som i fjol fick ro för sitt bröst. Dan Andersson, Gillet på vinden (i Svarta ballader, 1917); en spökhistoria på vers där den framlidne Jonsons vålnad visar sig för diktens berättarjag
