publicerad: 2021  
vingbruten vingbrutet vingbrutna
ving|­brut·en
adjektiv
ving`bruten
● som har brutit en vinge
en ving­bruten kol­trast
○ äv. bildligt som förlorat kamp­lust, framåt­anda eller styrka på grund av någon ned­slående händelse
laget var lite ving­brutet efter förlusten i hemma­matchen
belagt sedan 1815