publicerad: 2021  
vingla vinglade vinglat
verb
ving`la
ofta med partikel, t.ex.fram okontrollerat röra sig hit och dit så att jäm­vikten nästan förloras om varelse el. före­mål
JFR vackla
någon vinglar (fram) (någonstans)
de vinglade hem­åt från festen; en cyklist vinglade fram på fel sida av vägen
äv. bildligt vara ostadig eller opålitlig i sina beslut
någon vinglar (i något)
flera partier har vinglat i EU-frågan
belagt sedan 1623; sv. dial. vingla 'vara yr'; trol. av ljudmålande urspr.
vinglavinglande, vingel