publicerad: 2021  
1vis vist visa
adjektiv
● som har stora in­sikter på många om­råden vanligen genom erfarenheter el. studier under ett långt liv
JFR erfaren, klok 1, lärd 1
visdom; vishet
en vis gammal kvinna; lyssna till en vis gammal mans råd
○ äv. om handling och dylikt
ett vist beslut
○ äv. försvagat, ibland med ton­vikt på erfarenhet
vis av skadan satsade han på säkra papper
de vises sten se sten
tre vise män se man
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska vis 'kunnig; klok', urspr. 'som har sett'; besläktat med veta, 2vis!!
Vis, o människa, det blir du först,
när du hinner till de afton­svala
höjders topp, där jorden över­skådas. Verner von Heidenstam, Vid vägens slut (i Nya dikter, 1915)
2vis viset, plural vis, bestämd plural visen
vis·et
substantiv
● vanligen i konstruktion med prep.på sär­skild form i vilken något äger rum eller finns till om abstrakta före­teelser, särsk. förlopp eller dylikt
JFR sätt 2
på vilket vis är han sjuk?; kalops på skånskt vis; på det gamla vanliga viset; på ett vis beundrar hon honom än­då; sådana problem löser hon på sitt eget vis
inte på (några) vill­kors vis eller på inga vill­kors vis under inga om­ständigheterhan kunde inte på några vill­kors vis förstå hur någon kunde stjäla blommor från en gravplats
på inget/intet vis inte allsBlev du besviken? – Nej nej, på intet vis!
på så vis ja­såuttr. för all­mänt, neutralt konstaterande: Jag städar i morgon i stället. – På så vis
på sätt och vis se sätt
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska vis; gemensamt germanskt ord, urspr. 'ut­seende; beskaffenhet'; av samma urspr. som 1vis!!