publicerad: 2021  
vite vitet viten
vit·et
substantiv
vi`te
● rättslig på­följd för person som bryter mot en bestämmelse eller inte full­gör viss förpliktelse vanligen i form av ett slags böter
JFR skadestånd, äventyr 2
vitesbeslut; vitesföreläggande
man beslöt om ett vite på 50 000 för att bygget startats utan igång­sättnings­tillstånd
○ spec. i ett juridiskt ut­tryck för hot
före­taget blev vid vite ålagt att minska ut­släppen
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen); fornsvenska vite 'straff; böter'; jfr ur­sprung till oförvitlig, tillvita