publicerad: 2021  
1vokal vokalt vokala
vok·al
adjektiv
voka´l
som har att göra med rösten särsk. vid sång
sångerskans bländande vokala teknik
belagt sedan 1680; av lat. voca´lis med samma betydelse, till vo´x 'röst'; jfr ur­sprung till advokat, provocera
2vokal vokalen vokaler
vok·al·en
substantiv
voka´l
språk­ljud som bildas med fri passage genom mun­hålan och svalget och som ensamt kan bilda stavelse
vokalisk; vokalism; vokalljud; bindevokal; ändelsevokal
korta vokaler; långa vokaler; vokalerna "a" och "å"; han ut­talade vissa vokaler lite nasalt
äv. om mot­svarande skriv­tecken
bakre vokal vokal som ut­talas med tung­ryggen höjd mot bakre delen av gomment.ex. "a", "o" el. "å"
främre vokal vokal som ut­talas med tung­ryggens högsta punkt långt fram i munnent.ex. "i" el. "e"
hård vokal ej som fack­mässig beteckningbakre vokal
mjuk vokal ej som fack­mässig beteckningfrämre vokal
orundad vokal vokal som bildas utan rundning av läpparnaom t.ex. "e" och "i"
rundad vokal vokal som bildas med rundade läpparom t.ex. y och ö
sluten vokal vokal som artikuleras med tungan nära gommeni svenskan "i", "y" el. "o"
öppen vokal vokal som artikuleras med låg tung­ställning som inte hindrar luft­strömmenom t.ex. "a"
belagt sedan 1619; av lat. (litt´era) voca´lis med samma betydelse; jfr ur­sprung till 1vokal