publicerad: 2021  
1vred neutrum undviks
adjektiv
● något hög­tidligt som känner vrede
JFR arg 1, ilsken, ond 2, vredgad
vred (mot/på någon)
vred (mot någon)
vred (på någon)
vred (över något/att+verb/sats)
vred (över något)
vred (över sats)
vred (över att+verb)
far­fadern blev ofta vred på honom
○ äv. om handling eller dylikt
vreda blickar
○ äv. bildligt, sär­skilt om upp­rört hav eller dylikt
vreda bränningar
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska vreþer; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'förvriden'; till vrida
2vred vredet, plural vred, bestämd plural vreden
vred·et
substantiv
● hand­tag som man öppnar och stänger en dörr (e.d.) med
dörrvred; fönstervred; låsvred
belagt sedan 1548; nära besläktat med vrida