publicerad: 2021  
vrång vrångt vrånga
adjektiv
● sur och mot­strävig om person
JFR avog, vresig 1
vrång (mot någon)
hon var ofta vrång på morgnarna men längre fram på dagen brukade hon tina upp
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska vranger 'vriden; förvänd; oriktig; mot­spänstig'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'vriden'