publicerad: 2021
vräka
vräkte vräkt, presens vräker
verb
1
ofta med partikel, t.ex.omkull, upp, ut
åstadkomma våldsam förflyttning av något
någon/något vräker (omkull/ut) någon/något (någonstans)
någon vräker (omkull) någon (någonstans)
någon vräker (omkull) något (någonstans)
någon vräker (ut) någon (någonstans)
någon vräker (ut) något (någonstans)
något vräker (omkull) någon (någonstans)
något vräker (omkull) något (någonstans)
något vräker (ut) någon (någonstans)
något vräker (ut) något (någonstans)
någon/något vräker upp något
någon vräker upp något
något vräker upp något
hon vräkte upp dörren och släckte snabbt elden; barnvagnen vräktes åt sidan vid inbromsningen; han vräktes omkull av den framstormande folkmassan
○
äv. bildligt
någon vräker något på/över någon/något
någon vräker något på någon
någon vräker något på något
någon vräker något över någon
någon vräker något över något
chefen formligen vräkte arbete över henne
2
komma i stora mängder
något vräker (någonstans)
regnet vräkte ner; sjöarna vräkte över fartyget
belagt sedan 1789
3
ibland något nedsättande
ofta med partikel, t.ex.bort, ner, ut
få att komma i stora mängder
någon/något vräker (bort/ner/ut) något (någonstans)
någon vräker (bort) något (någonstans)
någon vräker (ner) något (någonstans)
någon vräker (ut) något (någonstans)
något vräker (bort) något (någonstans)
något vräker (ner) något (någonstans)
något vräker (ut) något (någonstans)
pappersbruket vräker föroreningar i sjön; hon vräkte ner varorna i kassen
○
äv. bildligt
med partikelnbort
sälja till starkt nedsatt pris
någon vräker (bort) något
kläder av fjolårets modell vräktes bort
belagt sedan 1457
Ur en Antecknares Samlingar
4
tvinga att flytta från sin bostad med rättsligt stöd
SYN.
avhysa
vräkning
någon vräker någon (från/ur något)
någon vräker någon (från något)
någon vräker någon (ur något)
han blev vräkt för att han inte klarade hyran; det är svårt att vräka en störande hyresgäst
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Westmanna-Lagen
vräkavräkande