publicerad: 2021
vräka ur sig
vräkte vräkt, presens vräker
vräk·er ur sig
verb
vräka u´r sig 
●
säga på ett aggressivt sätt
någon vräker ur sig något
hon formligen vräkte ur sig otidigheter
belagt sedan 1678 (1635 i formen vräka utur sig)
