publicerad: 2021  
vålla vållade vållat
verb
våll`a
● vara orsak till någon skadlig ut­veckling
JFR förorsaka, orsaka, åsamka
vålla en olycka; vålla bekymmer; vålla problem; vålla stort lidande
någon vållar något
skadan vållades genom oaktsamhet
○ äv. försvagat
någon/något vållar något
någon vållar något
något vållar något
vålla upp­ståndelse; en krönika som vållat stor debatt på sociala medier
○ äv. med an­givande av den som berörs av handlingen åsamka
någon/något vållar (någon) något
någon vållar (någon) något
något vållar (någon) något
sorgen vållade henne nästan fysisk smärta
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska valda 'råda över; för­orsaka'; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. vale´re 'vara stark'; jfr ur­sprung till förvalta, våld, välde
vållavållande