publicerad: 2021  
välsigna välsignade välsignat
verb
[-siŋ´na]
1 be om Guds nåd och beskydd för någon el. något
någon välsignar någon/något
någon välsignar någon
någon välsignar något
prästen väl­signade brud­paret
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska välsighna; till 1väl!! och signa
2 vara mycket glad och tacksam för
någon välsignar något
han väl­signar den dag han mötte henne
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser
3 ge nåd och beskydd om Gud; särsk. i (äldre) böner
någon/något välsignar någon/något
någon välsignar någon
någon välsignar något
något välsignar någon
något välsignar något
Herren välsigne och bevare eder; Gode Gud, väl­signa maten, amen
belagt sedan ca 1385 Klosterläsning
4 lyckliggöra med viss gåva eller dylikt
någon/något välsignar någon/något (med någon/något)
någon välsignar någon (med någon)
någon välsignar någon (med något)
någon välsignar något (med någon)
någon välsignar något (med något)
något välsignar någon (med någon)
något välsignar någon (med något)
något välsignar något (med någon)
något välsignar något (med något)
om­rådet väl­signades med en ny järn­väg
○ ofta ironiskt
hon har väl­signats med en ovanligt själv­upptagen make
belagt sedan 1626
välsignavälsignande, välsignelse