publicerad: 2021
1väster
västern
väst·ern
substantiv
väs´ter 
1
endast obestämd form
det väderstreck som överensstämmer med den nedgående solens (genomsnittliga) läge dvs. i 90 graders vinkel till nord-sydlinjen
västerhavet; västerifrån
solen går ner i väster; fönstret vetter åt väster
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska väster; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. ves´per 'afton'; jfr ursprung till
vesper
2
västra delen av ett land eller område
i väster är landet bergigt
○
särskilt om de västra delar av Nordamerika som koloniserades under 1800-talet
i bestämd form
JFR
västern
västernfilm
Vilda västern
belagt sedan ca 1500
Josua bok, Domare boken
2väster
väst·er
adverb
väs´ter
●
i den nedgående solens (genomsnittliga) riktning eg. sådan den är vid dagjämningarna
SYN.
3väst
sjön ligger väster om samhället; de begav sig väster ut
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Spelvik, Södermanland);
vanligen runformer uastr, uestr, fornsvenska väster
