publicerad: 2021  
yr yrt yra
adjektiv
1 som lider av (till­fällig) yrsel
JFR omtumlad, vimmelkantig
yr i huvudet; han blev yr av karusell­turen
○ äv. mer el. mindre bildligt
hon var yr av hän­förelse
yr i mössan se mössa
belagt sedan 1670; fornsvenska yr, ör, sv. dial. ör 'vild; yr'; av om­diskuterat urspr.
2 mindre brukligt mycket livlig och upp­sluppen
JFR ostyrig, yster
yrhätta
belagt sedan ca 1430 Själens tröst