publicerad: 2021  
återfalla återföll återfallit återfallen återfallna, presens återfaller
verb
å`terfalla
● åter hamna i visst, negativt till­stånd
återfalla (i/till något)
återfalla (i något)
återfalla (till något)
återfalla (till att+verb) återfalla (på någon)
åter­falla i kriminalitet; han åter­föll till sin vanliga kverulans
○ äv. i ut­tryck för an­svar eller dylikt vila på viss person etc.
besluten kan vara delegerade, men de åter­faller på styrelsen
belagt sedan ca 1400 (Klosterläsning); fornsvenska aterfalla
återfallaåterfallande, återfall