publicerad: 2021  
ädel ädelt ädla
ädl·are
adjektiv
ä´del
1 som är av ut­sökt slag och där­för säll­synt och dyrbar
ädla stenar; champagne av ett ädelt märke
○ spec. om person, med tanke på här­stamning
en man av ädel börd
○ äv. för att an­ge hög kvalitet in­om om­rådet i fråga
ädelskånska; ädelärg
○ äv. med ton­vikt på spec. egenskaper som skiljer före­teelsen från andra liknande före­teelser
ädelgas; ädelmetall
idel ädel adel se adel
ädla metaller se metall
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska ädhel; av lågtyska edel 'förnäm; ut­märkt'; besläktat med adel, odal
2 som visar en livsinställning höjd över egen­nytta och små­aktighet
JFR högsinnad, ädelmodig
en berättelse där en sago­likt ädel hjältinna räddas av en lika ädel hjälte; hon var inte så ädel att hon ville av­stå honom till sin rival; det var ädelt av honom att ta på sig skulden
○ äv. om handling eller dylikt
en ädel men orealistisk tanke; ädel och osjälvisk kärlek; med en ädel gest erbjöd hon sin fiende försoning
belagt sedan senare hälften av 1300-talet Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
Ädla skuggor, vördade fäder,
Sveriges hjältar och ridders­män. Johan Henrik Kellgren, ur skåde­spelet Gustav Vasa (1786)