publicerad: 2021  
äckel äcklet, plural äckel, bestämd plural äcklen
äckl·et
substantiv
äck´el
● kraftig obehagskänsla som på­minner om illa­mående och ibland äv. med­för detta; vanligen orsakad av något mot­bjudande sinnes­intryck
JFR avsmak, vämjelse
äckelkänsla
äckel (inför/över någon/något)
äckel (inför någon)
äckel (inför något)
äckel (över någon)
äckel (över något)
hans närmanden fyllde henne med äckel; han kände äckel när han kom in i sop­rummet
○ äv. på grund av själslig upp­levelse
han kände äckel över sin opportunism
○ äv. om något som vållar så­dan känsla
torka bort det där äcklet du har kring näsan
○ spec. om person
han försöker spela charmör men i själva verket är han ett äckel
belagt sedan 1746; av tyska Ekel med samma betydelse; av ovisst urspr.