publicerad: 2021  
ängslan bestämd form ängslan, utrum
ängsl·an
substantiv
äng`slan
● negativ känsla av att ständigt vara ut­satt för (vissa obestämda) faror eller krav
JFR 1oro, rädsla, ångest
ängslan (för någon/något/att+verb/sats)
ängslan (för någon)
ängslan (för något)
ängslan (för sats)
ängslan (för att+verb)
ängslan (över något/att+verb/sats)
ängslan (över något)
ängslan (över sats)
ängslan (över att+verb)
oro och ängslan; känna ängslan; gripas av ängslan; hon hyste all­tid ängslan för att säga något dumt; moderns över­drivna ängslan för sina barn
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska ängslan