publicerad: 2021  
ängslig ängsligt ängsliga
ängsl·ig
adjektiv
äng`slig
1 som känner ängslan för viss ut­veckling eller dylikt
JFR orolig, rädd 1, ängslan
ängslig (för någon/något/att+verb/sats)
ängslig (för någon)
ängslig (för något)
ängslig (för sats)
ängslig (för att+verb)
ängslig (över något/att+verb/sats)
ängslig (över något)
ängslig (över sats)
ängslig (över att+verb)
ängslig (att+verb/sats)
ängslig (sats)
ängslig (att+verb)
hon är all­tid lite ängslig när han är ute på vägarna
○ ofta som karaktärs­drag
hon är all­deles för ängslig av sig för att kunna göra karriär
○ äv. om handling eller dylikt; vanligen i fråga om att und­vika miss­lyckande, ogillande eller dylikt
ritningen var ut­förd med ängslig nog­grannhet; han an­tydde att hon inte höll med i några ängsliga formuleringar
belagt sedan början av 1500-talet (Skrifter till Läsning för Klosterfolk); fornsvenska ängsliker
2 var­dagligt som ger an­ledning till oro
JFR riskabel, riskfylld
det ser lite ängsligt ut att klättra upp i masten
belagt sedan ca 1385 Klosterläsning