publicerad: 2021  
änka änkan änkor
änk·an
substantiv
änk`a
● tidigare gift kvinna vars make av­lidit och som inte gift om sig
änkestånd
(någons) änka
änka (efter/till någon)
änka (efter någon)
änka (till någon)
änkan efter sjö­kapten NN; han lämnade inte mycket efter sig till änkan och barnen
○ i sammansättn. äv. om kvinna vars make är bort­rest el. helt upp­slukad av viss verksamhet ofta skämtsamt
fotbollsänka; gräsänka
svarta änkan honan av en liten, svart och mycket giftig nordamerikansk spindelsvarta änkan har fått sitt namn av att honan dödar och äter upp hanen efter full­bordad parning
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska änkia, bildat till enka 'ensam­stående; enda'; jfr ur­sprung till enkom
Glada änkan. Svensk titel på operett av Franz Lehár (1905)