publicerad: 2021  
ätt ätten ätter
ätt·en
substantiv
● mest vid beskrivning av äldre förhållanden (del av) släkt som ut­gör en naturligt samman­hållen helhet vanligen med släktskap räknad på manssidan; ur­sprungligen om den viktigaste enheten i det gamla nordiska sam­hället
JFR klan, 1släkt
ättegrav; jarlaätt; kungaätt; stormansätt
gifter­mål gjordes upp mellan ätterna; ätten ut­krävde blods­hämnd; en fejd mellan två ätter; till konung valdes en man från en av de förnämsta ätterna; han är den siste i sin ätt
○ nu­mera mest om adlig el. furstlig släkt
ättegods
en grevlig ätt; en ätt som inte introducerats på Riddar­huset
belagt sedan 1000-talet (runsten, Bjälbo, Östergötland); runform it, fornsvenska ät 'släkt, stam'; gemens. germ ord; bildn. till 1äga!!