publicerad: 2021  
äventyrare äventyraren, plural äventyrare, bestämd plural äventyrarna
ävent·yr·ar·en
substantiv
ä`ventyrare
● ibland något klandrande person som är in­riktad på att upp­leva och försörja sig på spännande och farliga handlingar vanligen i stället för att bygga upp något mera lång­siktigt
SE äventyra JFR lycksökare
de första européer som trängde in i om­rådet var några äventyrare på jakt efter guld; en äventyrare som försörjde sig på att segla frakter mellan öarna i Söder­havet
○ ofta med ton­vikt på strävan efter egna, kort­siktiga vinster på andras bekostnad
JFR bedragare, skojare 1
några internationella äventyrare i offshore­branschen; fadern var rädd för att dotterns fäst­man var en äventyrare som bara var ute efter hennes pengar
belagt sedan 1522 Läke- och örte-böcker