publicerad: 2021  
örfil ör­filen ör­filar
ör|­fil·en
substantiv
ö`rfil
● slag som ut­förs med öppen hand mot huvudets sida och som träffar kind el. öra; vanligen av­sett att vålla smärta snarare än skada; särsk. som bestraffning
JFR lavett 2
en rungande ör­fil; på far­fars tid kunde barnen få en ör­fil när de var olydiga
○ äv. bildligt om smärtsam kritik eller dylikt
en verbal ör­fil; en recension som var rena ör­filen
belagt sedan 1621; ombildn. av äldre sv. örfigen; av lågtyska orvige med samma betydelse, eg. 'öronfikon' (allt­så urspr. en skämtsam beteckning)