publicerad: 2021
ösa
öste öst, presens öser
verb
ö`sa 
1
ofta med partikel, särskiltupp
förflytta (vätska) från ett kärl till ett annat med hjälp av ett mindre kärl genom upprepade rörelser med detta
ösning
någon öser (upp) något
ösa upp vatten; han öste upp stuvningen i skålarna
○
äv.
hälla vätska över maträtt som lagas
någon öser något (över någon)
ösa steken
○
äv.
tömma vatten ur båt
ösa båten
○
äv. med tanke på annan (alltför) stor mängd av något
han öste pengar över barnbarnen
○
äv. bildligt (med tanke på mängd)
tränaren öste beröm över spelarna; hon öste kärlek och omsorg över barnen
ösa galla över någon/något
se
galla
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska ösa; gemensamt germanskt ord
2
falla i stor mängd särsk. om regn
något öser (ner)
regnet öste ner hela dagen
belagt sedan ca 1750
ösaösande
