SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 örtug örtugen örtugar örtug·en substantiv ö`rtug ● ett medeltida svenskt mynt präglat sista gången 1589 belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska örtugh '1/3 öre'; nordiskt ord av ovisst urspr. SO Alfabetisk lista örtsalt subst. örtsalt (salt) örtsäng subst. örtte subst. örtte (te) örtug subst. ös subst. ösa verb ösa på verb ösa ur sig verb öskar subst. Till alla ordböcker