publicerad: 2021
övergång
övergången övergångar
över|gång·en
substantiv
1
det att gå över något
SE
gå 1
(någons/någots) övergång (av något)
(någons) övergång (av något)
(någots) övergång (av något)
härens övergång av floden
belagt sedan 1675
2
det att gå över från ett stadium eller tillstånd till ett annat el. från en viss lära till en annan
(någons/någots) övergång (från något) (till något)
(någons) övergång (från något) (till något)
(någots) övergång (från något) (till något)
en gradvis övergång; övergången från grundskolan till gymnasiet; den sekundsnabba övergången från sömn till vaket tillstånd; NN:s övergång till katolicismen
○
spec. i samband med kollektivtrafik eller dylikt
fri övergång inom en timme
○
spec. äv. i sportsammanhang om byte av klubb eller dylikt
spelarövergång
hans övergång till en europeisk storklubb
○
äv. med tonvikt på det mellanliggande stadiet
kursen bildade övergång till högre studier
belagt sedan ca 1815
Trodde min broder rätt, är döden ett bekymmer,
vilken lik ängslan nog tör äga övergång. Birger Sjöberg, ... som sker vid sommarvakan ... (i diktsamlingen Kriser och kransar, 1926)
vilken lik ängslan nog tör äga övergång. Birger Sjöberg, ... som sker vid sommarvakan ... (i diktsamlingen Kriser och kransar, 1926)