SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

överkucku över­kuckun över­kuckuar

över|­kucku·ar

substantiv

ö`verkucku

● var­dagligt överhuvud

kommunens över­kucku

belagt sedan 1915; till över och kucku i bet. 'högsta hönset' (bildl. anv. av kucku, namn på killespelets högsta kort); jfr ur­sprung till driftkucku

SO

Alfabetisk lista

  överkompensera verb
  överkonsumtion (över-)
  överkragning subst.
  överkropp subst.
  överkropp (kropp)
  överkucku subst.
  överkurs subst.
  överkvalificerad adj.
  överkvalificerad (över-)
  överkäke subst.
  överkäke (käke)

  Till   alla ordböcker