publicerad: 2021  
övervinna övervann övervunnit övervunnen övervunna, presens övervinner
verb
ö`vervinna
● helt vinna herra­välde över situation, förlopp eller dylikt
JFR bemästra, besegra, betvinga, vinna 1
någon övervinner någon/något
någon övervinner någon
någon övervinner något
över­vinna problemen; kämpa för att över­vinna svårigheterna
○ sär­skilt i fråga om herra­välde över egna reaktioner och dylikt
över­vinna sin blyghet; han drömde om att över­vinna sig själv, sin rädsla och sina tvivel; hon över­vann en impuls att säga ifrån på skarpen
○ ibland äv. mer konkret
över­vinna fienden
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska owervinna
övervinnaövervinnande, övervinnelse