publicerad: 2021
äldst
superlativ
adjektiv
●
se äv.
gammal
som har den högsta åldern i sammanhanget; särsk. om person men äv. allmännare
äldst (av några)
deras äldste son; han var äldst i sällskapet; en av landets äldsta järnvägsstationer
○
ibland i substantivisk användning om (inte nödvändigtvis gammal) person med traditionell maktställning i vissa kulturer
delvis historiskt
de äldstes råd; byns äldste överlade
gammal är äldst
se
gammal
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska älzter; jfr ursprung till
äldre