publicerad: 2021  
2ådra ådrog ådragit ådragen ådragna, presens ådrar
även åld.
ådraga ådrog ådragit ådragen ådragna, presens ådrager
verb
å`dra el. å`draga
● ofta refl. låta bli ut­satt för vanligen något negativt
ådra någon något
det fräna spelet ådrog laget flera utvisningar; hon ådrog sig allvarliga skador vid olyckan; ådra sig en förkylning; han har ådragit sig stora skulder
belagt sedan 1734
ådraådragande
3ådra ådrade ådrat
verb
å`dra
● vanligen perfekt particip förse med ådror
SE åder 3
något är ådrat
mjukt ådrad furu
belagt sedan 1834
ådraådrande, ådring
4ådra ådran
ådr·an
substantiv
å`dra
● inre driv­kraft som verkar i viss riktning särsk. för att åstad­komma viss typ av skapande verksamhet
JFR anlag 2, läggning
berättarådra
sin humoristiska ådra hade hon från modern
belagt sedan 1697