publicerad: 2021
låta
lät låtit, presens låter, åld. imper. plural 1 pers. låtom
verb
1
vardagligt
ge ifrån sig ljud
låtande
något låter (sätt)
väckarklockan låter för mycket; det låter för mycket om den nya leksaken
○
spec.
göra visst hörselintryck
pianot låter hemskt; hur låter det tonande s-ljudet?
○
äv.
ha viss lydelse
hur låter citatet?
2
(av visst ljud att döma) verka vara
något låter som någon/något
något låter som någon
något låter som något
det lät som ett pistolskott
○
spec. att döma av yttrande eller dylikt
någon/något låter adj
någon låter adj
något låter adj
han lät ledsen i telefonen
○
äv. med opersonlig konstruktion
det låter sätt
det låter på dig som om det var mitt fel
○
äv. med positiv betydelse
vardagligt
göra ett gott intryck
det låter sätt
Du kommer alltså med? Så ska det låta!
det låter något, det
det låter fantastiskt brasmekmånad på Mauritius, det låter något det!
belagt sedan ca 1620
3
ge (någon) tillstånd eller tillfälle att göra något
någon låter någon V
han lät henne följa med; publiken lät honom inte tala till punkt
○
äv. med avseende på föremål
avstå från att påverka läget eller dylikt av något
någon låter något V
låt dörren vara stängd!; hon lät bilen stå kvar på gräsmattan
○
äv. i vissa refl. förbindelser
inte motsätta sig viss påverkan
någon låter sig verb
han lät sig övertyga(s); hon lät inte skrämma sig
○
äv. i en retorisk vändning i anföranden och dylikt
låt mig först ge en kort bakgrund
det låter säga sig
det är rimligtdet låter säga sig att ansvarsmedvetna föräldrar sätter på barnen cykelhjälm
låt gå för det!
jag går med på detSka vi inte cykla till stranden ändå? - Låt gå för det!
låt oss
jag föreslår att vilåt oss se en film i kväll!
låt vara att
även omföretaget ligger långt fram i teknikutveckling, låt vara att de mest avancerade modellerna inte har släppts utanför den asiatiska marknaden
låta bli
se
bli
låta detta vara detta
se
denna
låta någon/något vara
lämna någon/något i fredstör mig inte, låt mig vara!
låta något vara osagt
se
osagd
låta saken bero
se
sak
låta sig väl smaka
äta med god aptitportionerna var stora och gästerna lät sig väl smaka
belagt sedan slutet av 1200-talet
Westgöta-Lagen
4
vanligen följt av verb i infinitiv
se till att något blir gjort
JFR
föranstalta
någon låter verb
hon lät efterlysa den försvunna; kungen lät bygga ett jaktslott; hon lät meddela att hon kommer att avgå
○
ibland med utsatt objekt
JFR
låta 3
någon låter (någon) V
han lät en hantverkare renovera lägenheten; hon lät ridån falla
låta förstå något
se
förstå
låta kvasten gå
se
kvast
låta tala med sig
se
tala
låta tala om sig
se
tala
låta vänta på sig
se
vänta
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Sankt Olov, Uppland);
vanligen runformer lit, litu (pret.)
5
ålderdomligt
utgjuta kroppsvätska från
låtande; åderlåtning
någon låter något
låta åder
belagt sedan mitten av 1400-talet
Läke- och örte-böcker