publicerad: 2021  
åtal åtalet, plural åtal, bestämd plural åtalen
å|­tal·et
substantiv
å`tal
● formellt yrkande om an­svar för (visst) brott in­för dom­stol; vanligen fram­lagt av åklagare
JFR talan
åtalsplikt; åtalspunkt; okynnesåtal
åtal (mot någon) (för något/att+verb/sats)
åtal (mot någon) (för något)
åtal (mot någon) (för sats)
åtal (mot någon) (för att+verb)
väcka åtal; riskera åtal; åtalet ogillades; bevisningen räckte inte för åtal
all­mänt åtal åtal som måste läggas fram av åklagare
en­skilt åtal åtal som väcks av måls­ägaresärsk. sedan åklagare beslutat att inte väcka åtal i målet
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska atal; till åtala