publicerad: 2021  
åter
adverb
å´ter
1 än­nu en gång på samma sätt som tidigare var fallet för att an­ge förnyad före­komst, upp­repat skeende eller dylikt
JFR igen 1
återbesök; återbruk; återförening; återinviga; återseende; återuppbygga
han är åter i Sverige efter några år utom­lands; spåret kan åter tas i trafik efter olyckan; pjäsen står åter på repertoaren; börs­kurserna steg åter; frågan är åter aktuell; tack för besöket, väl­kommen åter!
○ äv. beträffande (allt­för) ofta före­kommande upp­repning sär­skilt i vissa ut­tryck
en politiker som åter och åter predikar samma enkla budskap; ord och åter ord; tusen och åter tusen lampor lyser upp staden i december
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ater, atter 'kvar; åter'; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med 1efter 1; jfr ur­sprung till afton, 1akter
2 i riktning mot det tidigare läget
SYN. tillbaka 1
återfärd; återresa; återvändsgata
hon gick fram och åter på golvet medan hon funderade
○ äv. abstrakt beträffande besittning eller dylikt något hög­tidligt
återbetala
NN ville ha sin prins­titel åter; hon har fått sin livs­glädje åter
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
3 något hög­tidligt ofta i efter­ställd konstruktion å sin sida beträffande del av större helhet som på något sätt av­viker
JFR däremot 1
ut­gåvans text kan diskuteras, kommentaren åter är mönster­gill; somliga är helt säkra på sin upp­fattning, andra åter kan inte bestämma sig
belagt sedan 1621