publicerad: 2021  
överraska överraskade överraskat
verb
ö`verraska
få (någon) att bli förvånad (och vanligen glad) genom att plötsligt göra något oväntat
någon/något överraskar (någon) (med någon/något/att+verb)
någon överraskar (någon) (med någon)
någon överraskar (någon) (med något)
någon överraskar (någon) (med att+verb)
något överraskar (någon) (med någon)
något överraskar (någon) (med något)
något överraskar (någon) (med att+verb)
över­raska med en present; barnen över­raskade mamma med frukost på sängen; de över­raskade genom att komma och hälsa på; hennes oväntade häftighet över­raskade honom; en över­raskande upp­täckt
äv. överrumpla
åskan över­raskade dem på hem­vägen
äv. oväntat träffa på någon, vanligen i ut­förandet av något generande el. förbjudet
JFR ertappa
hon över­raskade maken i säng med barn­vakten
belagt sedan 1626; efter tyska überraschen med samma betydelse, urspr. militärterm; till rask
överraskaöverraskande, överraskning