publicerad: 2021  
överväga övervägde övervägt, presens överväger
verb
ö`verväga
1 tänka igenom (viss handling) som allvarligt menad möjlighet
JFR besinna, eftersinna
någon överväger något/att+verb/sats
någon överväger något
någon överväger sats
någon överväger att+verb
han över­vägde att säga upp sig; banken över­vägde att sänka utlånings­räntan
○ äv. med av­seende på problem eller dylikt noga tänka igenom möjligheterna hos och följderna av
hon var tvungen att över­väga konsekvenserna en stund innan hon kunde fatta beslut
○ äv. försvagat med ton­vikt på utväljandet
det verkade inte som om han någon­sin över­vägde att ta det jobbet
belagt sedan 1418 (öppet brev utfärdat av biskop Knut i Linköping m.fl. med intyg i smädelsesak (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska ovirvägha; av lågtyska overwegen med samma betydelse, eg. 'pröva vikten av något'; jfr ur­sprung till väga 1
2 ut­göra mer betydelse­full faktor
något överväger
det var både för­delar och nack­delar med reformen, men för­delarna över­vägde trots allt
belagt sedan 1633
överväga2övervägande