publicerad: 2021  
betel beteln
substantiv
be´tel
ett njutnings­medel som består av krossad betel­nöt och blad av betel­peppar som viks till en tugg­buss till­sammans med bränd kalk m.m.
betel tuggas bl.a. i Indien
belagt sedan 1705; av port. betel med samma betydelse; av malayalam (indisk dial.) vettila 'enkelt, naket blad'