publicerad: 2021  
afton aftonen aftnar
aftn·ar
substantiv
af`ton
● ibland något hög­tidligt (tidig) kväll ofta med tanke på viss verksamhet
aftonbön; aftonklänning; romansafton; visafton
(i) afton
(på/under) aftonen
(på) aftonen
(under) aftonen
i afton dans; en litterär afton; en magisk afton; en glad afton med mycket champagne; lagets nya anfalls­spelare hade en lyckad afton med tre full­träffar
○ äv. i sammansättn. dag före större helg­dag
julafton; påskafton
○ äv. bildligt levnads­slut
det lider mot aftonen av hans levnadsdag
god afton ett något formellt hälsnings­uttryck på kvällen: god afton, mina damer och herrar!
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska afton, aftan; trol. urspr. 'den senare delen av dagen' och besläktat med 1efter 1
Det var en afton i början av maj. August Strindberg, Röda rummet (1879)